När jag är ute och reser vaknar jag liksom upp och får inspiration för att göra saker. Inte minst att skriva. Jag kom på det här just nu i check-in kön på Påskön.
En vanlig svensk växer upp och utbildar sig tills man är runt 20 år. Sedan hittar man ett jobb och arbetar vanligtvis i ca. 47 år.
Varje år under dessa arbetande 47 åren så får man vanligtvis ledigt i 5 veckor per år. – 25 dagar. Med andra ord så får man under hela sitt arbetsliv ledigt i ca. 1175 dagar. Man kan knappast räkna till helger och röda dagar då man ofta behöver vila och göra hushållssysslor. Och innan du har hunnit blinka så är det helt plötsligt måndag igen.
Av dessa 25 dagar som man får ledigt per år så tar majoriteten av befolkningen sin semester för att vara hemma, vila upp sig, göra projekt som renovering och träffa vänner och släkt. Sen brukar många utnyttja några semesterdagar runt klämdagar.
Så grattis! 🙂 Under din vuxna och friskaste tid i livet så är du ”fri” i totalt 1175 arbetsdagar. (Vilket inte är mycket mer än bara tre år.)
Om man sätter livet i detta perspektiv så känns livet rätt tragiskt. Vi lever alltså de första 20 åren med hög press, där man numera stressar barn med betyg från för tidig ålder och samtidigt inte låter dom vara barn. Sen får majoriteten ett jobb som de inte kanske riktigt trivs med fullt ut, för att kunna försörja sig själv och senare sin familj.
Om man nu har haft turen och har kraft och energi kvar tills man går i pension så kan man alltid passa på att leva livet då. Men med numera usel pension, där många lever under fattighetsgränsen och där pensionsåldern höjs så börjar jag fundera över vad det är för liv och samhälle vi lever i. Vad är liksom poängen med att leva? För att enbart bidra till samhället?
Jag personligen har det relativt bra ställt idag, men läget kan alltid snabbt förändras. Jag kan vara ledig upp till 15 veckor per år och majoriteten av dessa veckor använder jag för att komma bort från min komfort zon, – för att upptäcka världen och göra äventyr som att cykla genom hela Sverige och upptäcka Antarktis. I framtiden ska jag även försöka skaffa tillstånd att passera Berings Sund och kanske skaffa en billig segelbåt och försöka ta mig till Kanarieöarna. Men mitt närmaste projekt är att ta mig till Thailand från Sverige med kollektivtrafik.
Min poäng med detta inlägg är inte att klaga. Mitt mål är bara att få folk att vakna upp och börja sätta krav och mål på sig själva! Livet har så mycket mer att erbjuda för den som vågar och satsar. Ingen blir lycklig av att sitta hemma och bara jobba. Att skjuta fram drömmar utan att ha en en plan är inte en bra lösning.
Givetvis kan inte alla människor göra det som faller dom in. Så mitt tips är som sagt att sätta sig ner och planera och lägga upp en plan hur man ska nå målet…! Ni vet när man var liten och skulle sova eller när man hade ”tråkigt”. Då hade man alltid så stora framtidsdrömmar och saker man ville se och göra när man blev stor. Den stora frågan nu är varför dessa tankar liksom fade:ar ut med åldern? Så nu tycker jag det är dags för oss att sätta stopp för detta!
Och en sak till ska ni veta. En ny bil, en ny telefon och andra prylar ger en TILLFÄLLIG lycka. Det är äventyr och relationer med andra människor som gör oss lyckliga och glada i längden!
Observera att jag inte påstår att ovanstående text och uträkningar är exakta. Man kan t.ex. räkna med föräldraledigheter och diskutera t.ex. om betyg i tidig ålder är bra eller inte. Men det är inte själva poängen med texten. Utan det är som du förhoppningsvis har förstått; att ge dig inspiration till att planera din tid här i livet. För tid är något som de flesta inte har tillräckligt av.
”Every passing minute is another chance to turn it all around.” – Vanilla Sky
Lämna ett svar